Jag har inte ens varit hemma i 24 timmar och jag är nästan gråtfärdig för jag vill härifrån något så otroligt mycket. Bort till solen och värmen och att få slippa alla jävla problem som hopar sig runt benen på en. Fan vad det här suger. Hade jag varit rik hade jag nog snart varit på väg. Men eftersom jag inte har något jobb verkar allt som jag vill göra väldigt avlägset and it's killing me.

En kille sa till mig att jag borde leva i verkligheten i stället för att fastna i en illusion. Han har så jäkla rätt, med det är värdelöst. Hade varit sjukt skönt att vara fast i en fantasivärld ett tag till.

Anledningen till att jag just nu sitter och spyr galla på min tillvaro är för att jag är irriterad på en massa småsaker. Kan bero på att jag har sovit för lite, jag vet inte. Hur som helst kan jag inte sova än ändå. Måste skriva ett tal på fem minuter till i morgon. Undrar om jag orkar dygna eller om jag helt enkelt ska skriva årets sämsta tal på en halvtimme och sen sova bort alla bekymmer?! Saken är den att jag verkligen behöver göra bra ifrån mig på engelskan just nu. Har verkligen inte engagerat mig i den kursen alls och jag som i vanliga fall är helt okej på engelska ligger väl typ på ett g just nu.

Jag orkar bara inte ta tag i allt. Jag vet hur otroligt korkat det är att inte lägga manken till nu när det är 29 fucking dagar kvar till studenten. Förut var jag glad som fan och längtade så in i helvete. Nu är jag likgiltig, nästan så att jag vill att det ska vara längre till dess. Jag har inget jobb den här sommaren, jag har ingenting att göra och det är väldigt påfrestande att veta att jag är i princip maktlös. Jag söker jobb och jag försöker. Men det är så många hinder i vägen jämt och ständigt. Frustrerande.

Anyway. Talet var det ja, right. Skriver en annan gång. Ciao!