Bättre än sämst.

Hellu.

Sedan det förra inlägget gick det fort neråt, jag menar verkligen fort. Den kvällen låg jag med årets feberfrossa inne i mammas säng medan hon kliade mig på ryggen. Stört värre. Tur man bor hemma fortfarande! Det sköna med att må skit i en kväll är att nu är man på bättringsvägen! Jag har fortfarande ont i halsen, men kroppen börjar kännas som min egen igen. Förhoppningsvis är jag helt frisk på lördag för då jag ska jobba och sedan ha filmkväll här hemma på kvällen.

Elias tjej kommer på besök och ska granskas av kompispanelen! Mohahaha... Nä, nu ska jag inte vara sådan, läser du detta Elise så lovar jag att vi ska vara så normala som vi kan vara. Hoppas det är en tröst! :)

Sedan väntar det jobb på söndag med, men bara ett kort pass på kvällen vilket är gött. Ska försöka att inte spåra ut med det här inlägget. Känner att det eventuellt skulle kunna hända.

Jag är rastlös och har ingenting att göra fram till det att David kommer hit efter jobbet. Ligger i soffan i handduken och ser allmänt död ut. Väntar på att systra min ska bli klar med armbandet som ska erhållas av mig sedan!

Usch, jag har ryck i ena ögat och det vill inte sluta. Nu ser jag nog inte allmänt död ut, utan i stället allmänt störd. Wohoo typ.

Jag kan höra att det droppar från duschen men jag orkar inte ställa mig upp riktigt än för att skruva åt kranen.. Ja jag är lat och det är hemskt. Idag skyller jag dock på att jag är sjuk!

Förresten! Med tanke på lat. Jag efterlyser en medmänniska som precis som jag känner sig tjockare och tjockare för var dag som går för att man äter mer än vad man förbrukar. Jag vill ha en gym-partner! Någon som har pengar till att köpa ett gymkort (dumma studenter!) och som kan träna på lite oregelbundna tider då mitt schema kan variera en massa från vecka till vecka.. Känner du dig manad säg då för guds skull till! Puss!


Inlägget har redan blivit väldigt mycket längre än vad som borde vara tillåtet för mig att skriva. Men tur för mig så finns det inte riktigt några restriktioner för huruvida mycket jag får skriva eller inte! Fast nu tänker jag sluta. Droppandet i duschen har på något underligt vis eskalerat och det driver mig snart till vansinne! Hej så länge!.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0